NAZA synad

IDF:s skriftliga svar, påstående för påstående

Den 1 oktober 2026 publicerade IDF ett tio sidor långt svar. Enligt IDF bygger filmen på vittnesmål från anonyma personer som i regel beskriver erfarenheter från ett tidigt, begränsat skede i en process med många fler steg. Filmen utelämnar sammanhang som är avgörande för att förstå kriget och förstärker förvrängningen genom manipulativ klippning och anspelningar på historiska illdåd.

IDF börjar med titeln. NAZA är en hebreisk förkortning av nezek agavi, sidoskador, en fackterm som används av varje militär som följer lagen. ”Paradoxalt nog framställer filmen de ovanligt stora ansträngningar och den detaljrikedom som IDF ägnar åt att uppskatta sådana skador vid anfall som ett bevis på likgiltighet inför civilas liv. I själva verket kräver internationell rätt att den förväntade skadan på civila bedöms inför anfall.” Befälhavare använder bedömningen för att avgöra om ett anfall är lagligt, vidta ytterligare försiktighetsåtgärder, ändra planen eller ställa in anfallet.

IDF Spokesperson's Unit 1 oktober 2026

Tre brister i hur filmen gjordes

1. 01

   Vittnen uttalar sig om sådant de inte har insyn i

   De intervjuade beskrivs som underrättelsepersonal. Deras berättelser gäller tidiga skeden av underrättelsearbetet, inte planering och godkännande av anfall, som sköts av operativa enheter. En preliminär uppskattning av antalet civila nära ett mål är inte den slutliga bedömning som låg till grund för ett anfall. Att sikta på en viss del av målet, byta vapen eller tidpunkt och evakuera efter varningar kan förändra den avsevärt. Självständiga juridiska rådgivare granskar anfall. Under kriget begränsade, ändrade, återförvisade eller avslog befälhavare anfallsplaner på grund av den förväntade skadan på civila.

2. 02

   Ingen verifiering

   Utöver de anonyma berättelserna hänvisar filmen inte till några direktiv, handlingar eller andra belägg som styrker påståendena. Inget påstått anfall identifieras med mål, datum, plats eller antal dödsoffer, så tittaren kan inte kontrollera det. I strid med vedertagen journalistisk praxis lät filmskaparna inte IDF bemöta anklagelserna före publiceringen.

3. 03

   Sammanhang som utelämnas

   Filmen ägnar föga uppmärksamhet åt massakern den 7 oktober, som förklarar vilket hot Hamas utgjorde och varför Israel gick i krig; åt hur Hamas placerade sina terrorister, vapen och sin infrastruktur i och under sjukhus, FN-anläggningar, skolor och moskéer och stred i civila kläder; eller åt åtgärderna för att skydda civila: inställda anfall, en särskild enhet som utfärdade varningar och följde civilas närvaro, självständiga juridiska rådgivare och mer än 3.9 miljoner ton livsmedel som förts in i Gaza sedan oktober 2023.

Filmens påståenden och IDF:s svar

1. Filmen

   Det fanns ett godkännande att döda 500 civila i ett enda anfall.

   IDF

   IDF har aldrig planerat, godkänt eller genomfört ett anfall i Gaza där 500 civila, eller något i närheten av det antalet, förväntades dödas. Ingen har på allvar hävdat att något anfall orsakade dödsfall i närheten av det antalet. Filmskaparna tog med påståendet i trailern trots att de inte kunde ha verifierat det.

2. Filmen

   Anfall mot terrorister på lägre nivå kunde tillåtas med upp till 20 förväntade civila dödsoffer, och anfall mot höga befälhavare med 200.

   IDF

   Påståendet blandar ihop en gräns för vem som får godkänna ett anfall med ett tillstånd att genomföra det, och en databas med en lista över mål. Gränsen avgör bara vem som får godkänna ett anfall. Den anger inte ett tillåtet antal dödsoffer, och varje befälhavare måste fortfarande bedöma om varje anfall är proportionerligt. Att kräva godkännande på högre nivå när vissa antal överskrids är standard inom västerländska försvarsmakter. Någon gräns på 200 har aldrig funnits.

3. Filmen

   Lavender är en lista över människor som ska dödas.

   IDF

   Lavender är en databas som sammanför uppgifter från olika underrättelsekällor för att hålla information om terrorister aktuell. Att en person finns med i databasen gör honom inte till ett mål, än mindre ger det tillstånd till ett anfall.

4. Filmen

   NAZA-beräkningen skiljer inte mellan vuxna och barn.

   IDF

   Det är vad internationell humanitär rätt kräver: en civilperson är en civilperson oavsett ålder, och ingen civilpersons liv är mindre värt. Under hela kriget fick närvaron av civila, särskilt barn, befälhavare att ställa in, skjuta upp eller planera om anfall.

5. Filmen

   Civilas död kontrollerades aldrig efter anfall.

   IDF

   Flera enheter inom IDF granskar resultaten av anfall, även rapporter om skador på civila. De intervjuade tillhörde inte dessa enheter. Granskningarna ledde till utvärderingar av hundratals händelser, och militärens chefsåklagare beslutar om brottsutredningar.

6. Filmen

   Artificiell intelligens tog fram tiotusentals mål som sedan attackerades.

   IDF

   Artificiell intelligens avgör inte om ett objekt eller en person är ett mål, eller om ett mål ska attackeras. Mänskliga analytiker identifierar mål enligt fastställda rutiner. En behörig underrättelseofficer godkänner dem, och en mer omfattande planeringsprocess avslutas med ett beslut av en operativ befälhavare i enlighet med internationell rätt. Dataverktyg hjälper bara analytikerna att sammanföra uppgifter som de redan har samlat in.

7. Filmen

   Soldater sköt mot civila nära platser där nödhjälp delades ut.

   IDF

   IDF:s direktiv förbjuder anfall mot civila. Nära platserna tillät insatsreglerna eldgivning endast mot militära aktörer och misstänkta personer som utgjorde ett omedelbart hot. Platserna låg i en krigszon där terrorister avsiktligt blandade sig med folkmassan. Efter tragiska händelser genomfördes utvärderingar, tillfartsvägar, skyltar och barriärer lades till, och särskilda händelser hänsköts till generalstabens mekanism för faktainsamling.

8. Filmen

   Byggnader bombades ”enligt algoritmen” när en fjärdedel av de boende var kvar, eftersom de hade varnats.

   IDF

   Ingen algoritm har någonsin fattat beslut om ett anfall. Ett anfall utgår från ett militärt mål. Utan ett sådant planeras inget anfall, oavsett antalet civila. En varning ger aldrig rätt att bortse från civila som stannar kvar. Där Hamas gjorde grupper av byggnader till stridsställningar måste varje byggnad ändå anges som ett eget mål och genomgå en proportionalitetsbedömning.

9. Filmen

   Uppfattningen att det inte finns några civila i Gaza som står utanför striderna spreds inom IDF.

   IDF

   Skillnaden mellan stridande och civila finns inskriven i varje direktiv från IDF om val av mål. En intervjupersons känsla företräder inte IDF, dess befälhavare eller dess order, och inte heller de varningar, den noggranna planering och de inställda anfall som omsätter denna skillnad i praktiken.

10. Filmen

    En intervjuperson fick frågan om detta var folkmord och svarade ja.

    IDF

    Anklagelsen är upprörande och ogrundad. Att be personer som inte är experter och som inte deltog i befälsbeslut att ge sin personliga syn på en juridisk term är manipulativt och irrelevant. Folkmord kräver en särskild avsikt att förinta en grupp, och någon sådan avsikt har aldrig funnits. Krigets mål var att slå sönder Hamas och få hem gisslan. IDF varnade, ställde in anfall och underlättade hjälpleveranser för att skydda just den befolkning som filmen hävdar att IDF ville förinta.

”Krigets tragiska följder rättfärdigar inte att fakta förvrängs. En seriös diskussion om skador på civila kräver en seriös redogörelse för hur besluten faktiskt fattades. Det är just vad filmen inte ger.”